Öns största grotta heter Stora Förvar. Den är 25 meters djup och har mycket spännande att berätta.

När Wöhler skulle plantera thujan år 1887 behövde han bra matjord och fann att jorden i denna grotta var ypperlig för ändamålet. Takhöjden i grottan var bara några meter och när han grävde sig ner i den svarta myllan visade det sig att den innehöll ben och krukskärvor.

Arkeologer tillkallades och från 1888 till 1893 grävde man här varje sommar. Sammanlagt kom man igenom fyra meter kulturlager och kunde följa mänsklig aktivitet från medeltiden ner till stenåldern. 7000 fynd såg dagens ljus, mest var det ben och krukskärvor men också en och annan metkrok av ben och stenyxor. Materialen var huvudsakligen ben, sten, horn och lera som formats till spjutspetsar, prylar, yxor och kärl. Benfynd av större vilt som älg, hjort och vildsvin tyder på att dessa förts hit från Gotland.

Grottan Stora Förvar, 1888-1893

Grottan Stora förvar

Längs grottans väggar fanns lager av en marin växt, bandtång (Zostera marina), som ännu växer ute i Norderhamns botten. Hur dessa bäddar har använts är oklart, men de kan ha fungerat som sovplatser. Dagens arkeologer menar dock att man troligen inte bodde i grottan, utan i hyddor strax intill. Eldstäder har funnits på flera ställen i grottan. Detta har konstaterats då man funnit rikliga träkolslager och skärvor av lergods.

Ett uppseendeväckande fynd i grottan var ben av människor. Det fanns lårben som var kluvna på längden vilket tyder på att man velat komma åt benmärgen. Varför man gjort detta vet man inte men spekulationerna har gått från att de skulle härröra från religösa ritualer till kannibalism eller kanske bådadera. Fyndet väckte stort uppseende i slutet av 1800-talet.

Fynden från Stora Förvar finns till största delen på Statens historiska museum i Stockholm. En mindre del finns i Stora Karlsös eget museum.

Ytterligare fem grottor på ön har vid stickprov visat sig innehålla kulturlager. Ingen av dessa har dock blivit närmare undersökt. En av dem är Jungfruhålet lite längre norrut i Austerberget. Sägnen berättar om en flicka som en gång blev tillfångatagen av ett rövarband och förd ut till Stora Karlsö som fånge. Här ute lyckades hon fly och gömde sig i Jungfruhålet. Längst in i grottan finns en smal spricka i berget i vilken hon lyckades tränga sig in. Sprickan rasade ihop efter henne och hon undkom sina förföljare. Hon följde en flera mil lång gång som visade sig mynna vid Stenkumla backe strax norr om Visby. Om det ligger någon sanning bakom den historien vet vi inte, men framtida arkeologiska utgrävningar kan kanske blottlägga en större spricka än den som syns idag och måhända får vi då svaret på gåtan…