Rapport från en kursdeltagare

Artikeln är skriven av Jörgen Håkansson som var deltagare på kursen Naturupplevelser på Stora Karlsö i juni 2011.

Det var juni 2011 och avresa med morgonbåten från Klintehamn. Överfarten till Stora Karlsö tog cirka 30 minuter. I Norderhamn, där vi lade till, har det varit mänsklig aktivitet sedan stenåldern. Där kunde vi direkt lämna vårt bagage, som med traktor fraktades till vår inkvartering vid fyrplatån. Efter frukosten i restaurangen, där alla måltider serverades, började sedan en spännande och upplevelserik kursvistelse på ön. Stora Karlsö är näst efter Yellowstone National Park i USA, världens äldsta naturskyddade område och synnerligen rikt på udda sevärdheter.

Kursledare var vår veterankollega Håkan Elmqvist, biolog och entomolog samt Åke Andersson, ornitolog. Det kan i denna miljö och med eminenta kursledare ta lång tid att vandra en sträcka på ungefär en kilometer som från Norderhamn till öns högsta punkt Röisu haid,51,6 meteröver havet. Där finns ett bronsåldersröse med ett ensamt träd också kallat Linnes ask efter blomsterkungens besök på ön några dagar 1741. På vägen dit blev det ständiga avbrott för att i tyst fascination eller med förtjusta utrop skärskåda något litet kryp, någon ståtlig orkidé eller lyssna på en fågel, som våra kursledare gjorde oss uppmärksamma på. Och de var ständigt observanta och visade oss sina nya upptäckter. På detta sätt skulle vi sedan under tre hela dagar utforska ön. Någon dödtid fanns inte på schemat. Det blev besök på Stora Förvar öns största grotta. Här har man genom utgrävningar kunnat följa mänsklig verksamhet från medeltiden ner till stenåldern. Vi genomkorsade Norderslätt och Marmorberget som i stor utsträckning kännetecknas av alvarmark. Här trivs orkidéerna Adam och Eva och S:t Pers  nycklar liksom gul och vit fetknopp samt den väldoftande kryddväxten backtimjan. Öns vanligaste växt är fårsvingel och i klippkanternas rasbranter finns lummiga lövskogsremsor med ymnig växtlighet och blommande örter. På väg ner från inkvarteringen vid det gamla fyrområdet till frukosten i restaurangen kunde vi varje morgon utöver fåglarnas jubelkonsert också uppleva färgrikedomen och dofterna från den frodiga växtligheten. Nedanför fyrplatån på små klipphyllor häckade denna tid tusentals sillgrisslor och tordmular. Några veckor senare skulle sedan de små grissleungarna vara huvudrollsinnehavare i Karlsös mest spektakulära drama, grisslehoppningen.

Och tidigt, tidigt varje morgon tog Åke oss med ut på fågelskådning. Det blev sinnliga vandringar. Medan junisolen lekte i den skira grönskan bland Hiens lövträd och buskar eller vid Myrens snår och rika blomsterprakt blev vi alla smått lyriska när han guidade oss genom fågelorkesterns repertoar och lärde oss att känna igen solister som näktergal, grönsångare, rödhake, lövsångare, lundsångare, höksångare och rosenfink. Här i den friska morgonluften med sitt försommarljus, sina dofter och melodier kunde vi uppleva oss vara i paradiset. Det måste vara sådana stunder Verner von Heidenstam inspirerades av när han skrev dikten ”Paradisets timma”. (Här andra hälften av dikten).

Du äng låt kalkar glimma
kring älvans lätta häl!
Du paradisets timma,
din dagg gjut i vår själ!
Än jublar fågelsången
kring gryningsljusa sund
så klar som första gången
i tidens första stund.

Efter denna ”Paradistimma” fortsatte vi en stund före frukosten med studier av insekter. Vid Strandhuset hade Håkan  konstruerat en insektsfälla för att locka dit flygfän på natten. Denna skulle nu vittjas. Här fick vi beskåda allt från olika små  insekter till större fjärilar, som fastnat i den finmaskiga håven medan Håkan sakkunnigt visade och berättade om de små krypen.

På Sveriges nationaldag arrangerades detta år för första gången Karlsödagen. Ett välkomponerat program hade tagits fram. Extra båtturer hade satts in och det blev liv och rörelse under hela dagen med guidningar i grupper kring olika teman om öns historia, fågelliv ,växter, arkeologi och skrönor från svunnen tid. För det sistnämnda temat svarade läraren på Gotlands folkhögskola Calle Brobäck, som med sin muntra dialekt fick publiken att trivas.

Sista kvällen dukades det upp till fest i restaurangen. Då fick vi avnjuta ”Kaptensmenyn”. Riktigt lyxigt sade någon! Det var enbart nöjda kursdeltagare som under parollen ”Stora Karlsö i våra hjärtan” dagen därpå lämnade ön.

Jörgen Håkansson