Här börjar äventyret – när du landar i Norderhamn. I Norderhamn har det varit mänsklig aktivitet sedan stenåldern. Idag ser vi mest spår av järnåldern (gravarna) och 1900-talet men också av 1800-talets verksamhet. Under 1800-talet var Norderhamn ett fiskeläge med ett 80-tal fiskebodar. Av dessa återstår endast två. Mosebod, i sten, ligger längst bort i öster, och Herrbodi, norr om Museet, som är ett bulhus (skiftesverk). Som mest bodde över 300 personer här under fiskesäsong. De som höll till här var bönder från Gotland som husbehovsfiskade. Färden från land till de fiskerika vattnen runt Karlsö var lång och det var bättre att bo på ön än att segla eller ro fram och åter var dag.

Fiskesäsongen var främst under vår och tidig höst, under våren plockade man fågelägg och ejderdun för att få lite tillskott till hushållet. När det var så mycket folk ute samtidigt gällde det att stävja fylleri och slagsmål och medlet för det var Hamnstenen, det stora flyttblock som ses utanför grundet Aurbacken (aur betyder grus), drygt femhundra meter från land. Om någon bröt mot de oskrivna reglerna i fiskeläget kunde man bli satt på Hamnstenen över en natt.

Tog man någons öskar (som man tömmer båten på vatten med) och blev ertappad hade ägaren rätt att ta tillbaka öskaret genom att hugga upp ett hål i sidan på ens båt och ta karet den vägen.

Fiskeläget dog ut i slutet av 1800-talet då bönderna blev mer och mer upptagna av jordbruket på heltid och samtidigt växte en yrkesfiskarkår fram med bättre båtar och utrustning.