Skymningsdrama i midsommartid

Grisslehoppningen är Karlsös mest spektakulära drama, regisserat av naturen själv. Skådespelet pågår som intensivast i början av juli. De små sillgrissleungarna, ännu inte flygga, kastar sig i skymningen med dödsförakt ut från klipphyllorna, påhejade av mamman. Ungens ganska feta mage fungerar som en ”airbag” vid nedslaget i den hårda marken och endast cirka 1 % av ungarna slår ihjäl sig i fallet.

Några ”tuppar av” under en liten stund men de kvicknar snart till, för att sedan springande ta sig ut till den energiskt lockande pappan, som ligger i vågornas trygghet utanför stranden. Det innebär ofta ett veritabelt gatlopp över strandgruset, mellan täta led av hungriga trutar. Väl ute i vattnet simmar ungen och pappan genast sydväst ut, för att i lugn takt ta sig ner mot övervintringsplatserna i södra Östersjön.

Mamman stannar kvar under någon vecka och bevakar boplatsreviret på klipphyllan mot nyfikna halvvuxna grisslor. Det är ett fascinerande och oförglömligt äventyr att få uppleva ”grisslingen”!

Ringmärkningen av sillgrissleungar

Forskningen på sillgrisslor på Stora Karlsö har en lång historia: de första fåglarna ringmärktes redan 1913 och genom åren har närmare 87 000 fåglar märkts. Sedan 1997 bedrivs forskningen av Baltic Seabird Project/Havsfåglar i Östersjön (balticseabird.com) som är ett samarbetsprojekt mellan forskare och studenter från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet och Stockholms universitet. Projektet finansieras huvudsakligen av Världsnaturfonden, WWF Sverige och  Milkywire samt flera forskningsstiftelser som Marcus och Marianne Wallenbergs stiftelse, FORMAS och Vetenskapsrådet.

Många av studierna som görs på Stora Karlsö bygger på att fåglarna är ringmärkta, och därför är själva ringmärkningen ett viktigt moment i forskningsverksamheten. Ringmärkningen, eller ”grisslingen” som den också kallas, genomförs under att antal kvällar i månadsskiftet juni-juli. I skydd av kvällsmörkret hoppar sillgrissleungarna från klipphyllorna, landar på stranden nedanför, och springer sedan vidare till vattnet där sillgrisslepapporna tar emot. Eftersom ungarna är relativt lättillgängliga på stranden är det vid detta tillfälle som ringmärkningen äger rum. Talar man om grisslingen så talar man alltså om ringmärkning av sillgrissleungar, inte vuxna individer.

Inom Havsfågelprojektet ringmärks årligen cirka 1000 sillgrissleungar. Ringmärkningen anpassas efter sillgrisslornas häckningsstatus och kan förskjutas framåt eller bakåt några dagar från år till år, men under de senaste åren har ringmärkningen pågått från början av juli och ett tiotal dagar framåt.

Att hjälpa till vid grisslingen

Under många år har ringmärkningen av sillgrissleungar på Stora Karlsö genomförts med hjälp av allmänheten. Besökare har följt med forskarna och fångat fågelungar under de stora häckklipporna i Västerberget. Detta har hjälpt forskarna att ringmärka fler sillgrissleungar än någon annanstans i världen!

Från och med sommaren 2020 minskade ringmärkningen från cirka 3 000 till 1 000 ungar per år. Ringmärkningen kräver då mindre personal, och forskarna kan därför genomföra insatsen på egen hand. Detta innebär att det inte längre ges möjlighet för allmänheten att delta vid själva ringmärkningen.

Ansatsen att ringmärka många ungar har hjälpt forskarna i olika studier, men behoven för detta ändras kontinuerligt utifrån vilka frågeställningar forskarna har. Detta är anledningen till den minskade ringmärkningsinsatsen.

För allmänheten finns ändå stor anledning att besöka Stora Karlsö under sillgrissleungarnas hoppning, i början av juli. Hoppningen kan beskådas från klippkanten vid öns fyr, och forskarna i Baltic Seabird Project kommer att visa livefilmer och svara på frågor om sillgrisslorna på plats.

Forskarna vill passa på att rikta ett stort tack till alla som hjälpt till med ringmärkningen under åren.